Spännande dag? Inte? Det är lugnt, du kan få lite spänning av mig

Alltså varför ska jag alltid råka ut för det värsta? phu, so here it goes! Här i Montpellier tar vi oss fram med "trammen" som ni ser på bilden. Det finns två stycken, en blå och en orangeblommig (återigen på bilden). Man kan köpa ett kort som man kan åka på eller så kan man köpa enstaka biljetter som man sen måste stämpla på trammen för att de ska gälla, vi brukar dock vara busiga och strunta i att stämpla dom om man inte ser någon kontrollant för då kan man ha den under flera dagar utan behöva betala, väldigt ekonomiskt alltså. Anledningen till att vi inte köper något kort är för att vi får cyklar vilken dag som helst så då känns det väldigt onödigt. Idag var det iallafall första gången jag tog den orangeblommiga, den åker genom den delen som man inte är så mycket i, men idag när jag kollade på min karta så låg doktorn precis vid en av de orangeblommiga stationerna. Den orangeblommig trammen går precis utanför mig så jag tänkte, "perfekt!". Det var lite folk så jag såg klart och tydligt att det inte var några kontrollanter, skönt, tänkte jag och slog mig ner, sen kom jag in på andra tankar och satt och kollade ut på omgivningen eftersom jag inte brukar åka den så var det lite extra intressant! Helt plötsligt när jag har en..EN ENSTAKA station kvar ser jag i främre delen ett gäng män med vita skjortor som pratar med passagerarna. Fan fan fan, tänker jag, vad ska jag nu göra, man måste verkligen sett paniken i mina ögon. Dom kommer bara närmare och närmare, jag ställer mig uåpp och tänker gå mot dörren då han kommer efter mig och ringar in mig mellan han och hans kollega och ber mig ta fram min biljett och jag bestämmer mig för att spela dum. "Jag fattar inte" säger jag på först svenska, då han bara blir otåligare och argare säger jag det på knacklig franska men dom verkar inte bry sig om jag kommer från månen eller inte dom vill bara se min biljett. Så lite halvt superskakig tar jag upp min ostämplade biljett som han sen drar genom sin läsare och börjar skrika något som jag sen förstod betydde böter (vid det här laget så stod hela trammen, ca 100 pers, och glor på mig och jag är omringad av ca 10 kontrollanter). Dom börjar iallafll skriva en bot och jag fortsätter att spela dum och säger att jag inte förstår eftersom jag har en biljett, då jag förstod att det var dags att vara tyst. Dom vill sen se mitt leg som jag snällt tar upp då dom börjar peka på min plånbok och säger (skriker) att jag kan betala nu istället för sen. 28 jävla euro förlorade jag på det, fyfaaan. Han fortsatte även att bråka om mina sedlar, han blev typ arg för att jag inte hade mynt, när jag äntligen betalat och skäms som en galning var jag tvungen att hoppa av eftersom jag var tvunegn att följa med typ 5 stationer längre än vad jag skulle. Jäkligt tur att jag var en tidspesimist där för detta tog ca en halvtimme. Jag hoppar iallafall av och går över till andra sidan för att vänta på ett tåg tillbaka. Alla jag har sett som har fått bot som är i min ålder gråter alltid när dom står och dividerar med kontrollanterna, "vilka mesar", har jag tänkt men nu förstår jag, dom var verkligen inte att leka med dom där kontrollanterna och även jag fällde en tår när jag gick över på andra sidan (männen har också hoppat av och står och stirrar på mig och hånler). Som ljuset i mörkret hör jag en vänligt röst säga på franska "är du engelsk?", det var en francyska i 30 års åldern som satt på samma tram och hade sett allt, hon fråga om jag var ok och sa att kontrollanterna är hemska och sen småpratade vi lite tills trammen kom.. åt rätt håll. Jag hoppade av med lite nytt mod och hopp i hjärtat och började leta mig fram..det visade sig vara lite svårare än jag tänkt mig då numrerna på husen här är helt mongo. Först var det nummer 122 och huset efter var 60..hmm..hur får man ihop det? jag skulle liksom till 68 så det kändes lite jobbigt. Jag flängde runt i cirklar och suckade, funderade, frågade..jag tänkte nästan ge upp och tänkte att det kanske bara inte är min dag idag. Men jag tog upp telfonen och ringde istället. Dom hade bytt nr på mottagningen, men jag var nära så jag gick hittade tillslut. Läkaren var en kort liten kvinna som var hur rar som helst, hon var riktigt vitsig och kul. Vi kom iallafall fram till att jag bara har en långdragen förkylning och antagligen har hostat så att någon muskel har blivit trasig, därav smärtan. Fick hostmedicin, förkylningsmedicin och paracetamol plus ett återbesök om ca en vecka för att se om jag blivit bättre, super, då kommer jag iallafall bli frisk på ett eller annat sätt och alltid ha en snäll doktor att vända mig till om jag mår dåligt! När jag åkte därifrån var jag på mycket bättre humör, fick ju faktiskt skylla mig själv eftersom jag inte hade stämplat men ändå, det var tufft och allting blir 100 ggr värre när det är typ 30 grader och man svettas som en gris och är sjuk. Men nu mår jag bra och har lärt mig en läxa. Nu ska jag tvätta kläder, sova och plugga. Au revoir!